Angående Soppans beklagliga brist på katter

Nu går denna och andra artiklar att dela via Messenger (tror jag) vilket är skoj, eftersom dess husse Facebook fortfarande vägrar. På Twitter går det naturligtvis --- allt som inte är taffliga försök till statskupp à la President Orange är i skrivande stund delbart där. Kanske även på andra ställen.

Detta är dock vad som möter mitt glada ansikte på Fejset:

Året är 2022. Någon större förändring i attityd har alltså inte skett sedan 2019, då jag möttes av detta:

Det året försökte jag bestämt klaga. Tre dagar senare:

Det vill säga: De gav sig en stund, men gav sig inte, och nu är vi i vilket fall som helst där igen.

Naturligtvis är detta ädla beteende inget originellt på Jordens rund, och det finnes andra ställen att försöka väsnas på. Jag fascineras ändå av språkbruket. Länkar som algoritmerna finner misshagliga ettiketteras som "skräp" och "spam", en helt automatisk tolkning av församlingens vilja; effektiv, blixtsnabb och obefläckad av människohand, som låter oss alla enas om att just detta inte är något som vi vill veta något om. Vår kollektiva ovilja är så stor att vi inte ens bör veta vad det är som vi inte vill veta, säkrare så.

(Bild från Wikipedia, all ungefärlig kunskaps källa.)
Jag skulle inte ha ifrågasatt saker, eller kallat sidan något på "Arsenik".
Jag skulle ha skickat gulliga kattbilder istället, och sedan helt i smyg infört giftet.

Om missen inte duger så kan de få den i rosa eller lila istället.
Det är ju ändå internet.