Här hade jag kunnat skriva litet allt möjligt av vad som helst --- nej, jag hade mer vittgående och ondskefulla planer. De var inte mer ovärda än att Facebook vägrade sprida länkarna, så något värt att säga måste jag ha haft.
Sedan dess har annan bloggkramp infunnit sig:
1) Jag får inte en krona för det, men framför allt
2) Det går inte, jag säger går inte att beskriva något så märkligt som Sverige på svenska.
Antingen talar man redan svenska, och alla vanvettigheter har för oss helt naturliga begrepp. Allt är redan för välkänt för att orka diskuteras.
Eller så försöker jag beskriva vår kafkaitiska lilla avkrok på Engelska, Spanska* eller något annat världsspråk där varje liten institution kräver en uppsats. Man kommer av sig även här.
Ett exempel: Vår hjälte Gregor S. besöker FK. För en svensk betyder det genast en för många bekant och fruktad nedstigning genom helvetets portar. I som här inträden, låten hoppet fara. För resten av världen måste jag beskriva lukten av svavel och milslånga blanketter, deras helbrägdagörande friskförklaringar och att FK står för FörsäkringsKassan och att det enda man kan förvänta sig är den spanska inkvisitionen. Orka!
Och detta var då en myndighet och finurlighet av trettiotusentvå. Var var vi någonstans? Och sen, efter bara ett par meningar kommer nästa svea hokuspokus att förklara.
Vår kultur är illa rustad för att hantera vår kultur. Var är vår Monty Python, var är vår lilla flicka som ropar att kejsaren är naken, var är åtminstone en skald nu längre som Evert Taube?
...Du vill men ack, var finns de rätta orden?
De gömt sig i tystnaden...
*(Spanskan har gett oss det underbara begreppet hacerse el sueco --- hoppas återkomma till detta väldigt talande uttryck om oss tigande --- men min spanska är tyvärr väldigt konstlad och begränsad. Ändå fick jag --- sedan senaste inlägget har en pandemi rasat --- chansen att förklara för ett par latinas hur vi kan hantera saker som exempelvis just en pandemi så institutionellt virrigt. I förstone trodde de mig inte.)
