Abraham Maslows behovspyramid är nog den mest eleganta ”skuldbeläggning av offret” som jag känner till. Som om hela pyramiden vore till för alla! Det är den amerikanska drömmen i socialdemokratisk tappning, lika lockande och omöjlig. Alla Kan Lyckas… Du har sett den förut. Pyramiden haver en botten där grundbehoven uppnås genom sparsamhet och flit och hederlighet.
Om du blir klar med dem så får du komma till nästa level, ett mellanskikt där det finns ”mat, och det finns jobb, och det är drägligt där de bor”. Kanske till och med ett glas öl. Till sist, om du klarat allt detta och ännu inte hunnit fylla etthundratvå, kommer du upp till den elyseiska nivå där du kan få förverkliga dig själv, skapa maximalt:”Dansa, måla, sjunga --- ja, vad ni vill. Frihet!” (Ernst Wigforss.)
Nej, det fungerar inte så. Jag skulle snarare säga att vi fått olika plats i pyramiden. För den blir genast begriplig och väldigt mycket mer fysisk och stenig om vi bara ser den som en klassisk klasspyramid. Låt oss komma ned på jorden igen:
Överst finns Den självförverkligade klassen, de som har och får och gör sig faraoniskt god förtjänst på andras arbete. De får uttrycka sig. De är bäst. (Källa: Enligt kulturens ankdamm, d.v.s. De Själva.)
I botten finns Den basala klassen, den som kämpar för husrum och sitt dagliga bröd. Självförverkligande? De kan väl på nåder få gå en kurs i krukmakeri på ABF? Sen är allting bra. (De skall naturligtvis aldrig bli fria krukmakare.)
I mitten finns Den bekräftade klassen, en medelklass av dem som tjänar så pass bra att de har råd med kärlek, vovve villa volvo och en plats i Samhället, och de kan få intala sig att de är lyckliga åtminstone tills de hamnar i medelåldern. (Dess funktion är i själva verket att ligga som en effektiv bromskloss mellan markplan och toppen och kanske bli på deltid fnoskig av detta, såsom en Tant Råbiff.)
Naturligtvis är varenda premiss för Maslows pyramid felaktig. Den första konsten på jorden skapades i grottor, av människor som högst osäkert hade mat för dagen och ständigt riskerade att bli mat för dagen. Och jag tror inte att de blev dominanta på grund av spjut och pilspetsar, de blev dominanta på grund av fantasin till att göra spjut, pilspetsar och lika viktigt sagor, målningar och sånger. En epok som nu är på väg mot sin ände, eftersom mänskligheten också småningom gått mot en allt ökande dumhet genom alla fördelar som hon skapt sig.
Jag har tidigare anmärkt att den stackars Självförverkligade klassen, genom den smetighet och tillgjordhet som krävs för att nå dit, ja, i detta klägg får allt mindre och mindre själ och Själv att förverkliga.
Man kan till och med fråga sig: Har vi fått det alltför bra för kreativitet? Och än värre, vart ska vi ta vägen när verkligheten kommer ikapp? Framför allt sättet som vi fick det bra på förskräcker. För Sveriges del handlar det om att våra socialingenjörer (som dyrkade Maslow) bekostat Den svenska modellen, vårt välstånd, vår förträfflighet och i slutändan vårt ego med rovdrift i samernas skogar och renarnas malmrika betesjord. Hemska saker kommer att hända när dessa resurser för samhällsdoping tar slut. Vi kommer inte längre att kunna predika evig tillväxt, subventionera Svenssons fabrik och bostadstillägg, hålla hela Potemkins Dockteater i rörelse.
Det är dags att avrunda detta kapitel innan det glider över i något annat. Man kunde till exempel fråga sig hur toppklägget reagerar när deras livmoder all inclusive försvinner. Och hur man bäst åstadkommer denna söta lilla katastrof. Eller hur det blir när hela samhället fördummats tillräckligt --- då sjunker vi med flaggan i topp (spoiler: det är inte topparna som blir blöta om fötterna först). Men ett par tre mysiga fakta upptäckte jag innan jag hann sätta punkt:
1) Maslows pyramid är inte ens Maslows. Den ska enligt uppgift ha kommit med i efterhand och sedan kopierats vilt av alla och hamnat i alla läroböcker, tillräckligt enfaldig för att bli vida spridd utan att bli ifrågasatt. Samma gäller ju den idén som sådan: Geometriskt dödsenkel men monumental. Så stor! Å lilla ja’ kan räkna alla kanterna! Så startar en epidemisk idéinfluensa.
2) Samma källa: Maslows antagande om hur människor fungerar publicerades uppenbarligen 1943, mitt under brinnande krig. Det är verkligen vid sådana tillfällen som mänskligheten trycker längst ned i behovspyramidens bunker, överlevnadsläge, fyrtiåtta timmar från kannibalypsen. Det är dock ett uruselt tillfälle att definiera mänsklighet på.
3) Även detta: Väl så dags på 70-talet hade Maslow, som inte bara fått dyrkande svenska socialingenjörer utan även saftiga kritiker efter sig modifierat modellen något. Man kanske inte behöver vänta till 102 års ålder med att uttrycka sig. Det kanske är en steglös pyramid. Den kanske är liiitet olika från person till person?
Och med dessa tillägg allteftersom sprickorna växte så blev klasspyramiden lika ful som fel, tänk utsidan full av ventilationsrör, AC, stuprör, dränering, extra elkablar för strömlösa argument, döljande trädsymboler framför allt på arkitektritningen (men sen gror de inte) ja, allt som i längden inte kan rädda ett fuskbygge. Men gud nåde den som säger något ont om vår fina pyramid! Lyssna inte på sfinxen.
