Grattis i förskott på er stora dag. Kramiz.
Ett land där ingen har rättigheter är förståss hiskeligt på andra sätt, och någon dag ska jag hoppa på våra kära kapitalister också. De sitter ju i samma båt som er. Kanske är den sjätte juni en lämplig dag.
Men den första maj hoppas jag inte se, inte höra, inte tänka. Jag vill ha ledigt från denna helgdag. Och om jag inte pratar med någon, då jag kan råka tänka högt, så kan jag kanske slippa höra hur någon som...
...bara behöver arbeta åtta timmar om dagen
...och får semester ibland
...eller får bli sjuk ibland
...eller bli arbetslös (och får stöd för det!)
...eller till och med får bli gammal
...o.s.v. är förmer än mig, en Riktig Arbetare.
Jag slipper tänka på den Riktige Arbetarens betalda fikapauser eller välsignat långa möten om nästan ingenting.
Jag slipper fråga om min bäste herre/fru/annat gör nånting bra, typ vård av sjuka och inte vård av nyfödda boforskanoner eller statistiska beräkningar för nätkasinon eller bara något litet lagom tveksamt. (Det kanske är bra att så mycket arbete är ”Empty Labour”! Det gör inget om arbetarna på Bofors tar en påtår.)
Något annat jag hoppas slippa höra är talen om att skapa mera arbete av det resurskrävande, planetmördande slaget... Jag har den bestämda känslan att arbetslinjen inte skulle försvaras så aggressivt om man innerst inne trodde att den var något bra.
En tredje sak att slippa höra (med tanke på ovanstående) är Arbetets frukter åt dem som arbeta, om någon nu dammar av detta gamla slagord.
Det låter avsevärt bättre än "Arbetets frukter åt vissa av dem som arbeta (varav vissa kanske inte göra detta). Alla frukter."
En fjärde… nej, detta kommer aldrig att ta slut! Hysssssj. Inte höra, inte tänka, inte se. Grattis, kära proletärer. Ni fyller ju liksom år idag. Det är litet synd bara att ni inte velat dela med er av tårtan.
