Det gör mig fullständigt detsamma om man tyranniseras av några få idioter eller av kollektiv dumhet. Det gör mig lika detsamma ifall tyrannen använder piska eller morot för att tvinga mig att bli något som jag inte kan vara i detta livet.
Men en bättre del av landet sitter fast i ett mentalt mönster känt som GAL-TAN, denna ack så platta 1900-talskarta över 1800-talets politiska idéer. Ett riktigt näpet litet tankemonster! Så jag kallar det för Galtan, ett namn värdigt en så ädel best, ungefär som Skylla, Kraken eller Katla.
Själva första poängen med Galtans existens är att förhindra självständigt tänkande:
Är du inte blå så är du röd
Är du inte röd så är du blå
Slutsatserna faller från dem så
som tänker smalt, på höger-vänsterstrå.
Men jag är Sverigetrött! och ger Fan då
i vad dumma Jante röstar på.
Det är så jobbigt att tänka. Men om man delar in alla idéer som finns på en axel mellan ”höger” och ”vänster” och sen ser till att lotta fram två lag till varsitt hörn av sandlådan så är det bara att börja slåss. Stimulus-respons: Det som de är för måste vi vara emot. Vad det än är.
Eftersom Galtan är skäligen korkad och gammal så begriper den sig egentligen inte på några tankar som tillkommit efter, säg, 1901. Nya idéer (såsom exempelvis feminism eller miljövänlighet) förvirrar detta monstrum. För att den högra hjärncellen ska kunna fortsätta stångas med den vänstra finns då två val: Kan vi försöka äga idén, så att inte motståndarlaget tar den? Bonk. Eller är det en idé som vi diskret eller odiskret kan svärta ned och ge motståndarlaget skulden för? Vad idéer egentligen handlar om behöver vi inte förstå. Det är skönare att inte begripa saker. Nä, nu slåss vi! Bonk, bonk, bonk.
En av alla dessa saker som man slipper begripa – och det är ganska nödvändigt för att det eviga bonkandet ska kunna fortsätta – är att motståndarlaget behövs för att rättfärdiga den egna existensen, ynklig och encellig som man är i sig själv. Det är så ensamt annars.
Den andra axeln på kartan är det lika skenbara motsatsparet "frihetlig" versus "auktoritär". Ja, den motsättningen är också hittepå. Precis som det gör detsamma om det är ett kollektiv eller någon diffus elit som bestämmer över en så spelar det ingen roll med vilken volym de gör det.
Den auktoritära, ärliga formen är piskan, den går att se och därmed avsky: Gör som vi säger, annars! Ordning och reda. Allt och alla som inte passar in i rätlinjigheten ska förbjudas, regler finns till för reglernas skull och går alltid att motivera senare. Ingen skillnad på höger och vänster här, Staten och Kapitalet sitter som bekant i samma båt. Ja de sitter där, omfamnandes varandra, och ser på skorstenarnas ljuvligt produktiva bolmande, på säkert avstånd från strand.
Alltmedan Jorden dör.
Den frihetliga formen är försåtlig. Den är moroten, övertalningen, mutan, det ”motiverande samtalet”, etiskt och milt som det sömnmedel som sjuksyster smyger ned i kaffet när en besvärlig pensionär ska vilja sova. Vi förvrider din hjärna med reklam för att du självmant ska fortsätta överkonsumera, flyga på semester och sen hålla de oljiga fabrikshjulen igång för att bekosta allt detta. Som alla andra, såklart!
Nästan så att man saknar våldet?
Medelvolym fungerar bäst, ett mischmasch av tvång och inbillad frivillighet som nyligen gick under modeordet ”incitament”:
Vad bra att du är klok och vuxen och inser ditt eget bästa! Nu pratar vi inte mer om saken. Det vore ju så pinsamt om vi skulle behöva hota dig igen.
Med milt och hårt högervänsterbonkande har vi nu uppnått mål nummer ett, att förhindra självständigt tänkande.
Den andra poängen med Galtans existens har vi redan antytt:
Att förhindra självkänsla, för självkänsla och självständigt tänkande hör ihop.
Här är det lagom att nämna den tredje maktfaktor som nu håller på att gosa in sig mellan Staten och Kapitalet. Det är naturligtvis nazisternas gamla medlöpare, så nu blir det dans! Det blir stövelklamp och wagnerhorn i båten.
För dem kan man nämligen aldrig bli svensk nog, etniskt, kulturellt eller språkligt, och det är själva poängen:
Det är inte meningen att man ska kunna vara det!
Under en socialistisk regim kan du aldrig vara tillräckligt god socialist.
I ett kapitalistiskt samhälle kan du aldrig ha tillräckligt med pengar.
(I en blandekonomi som vår så kommer pressen från två håll, med en sjukvård som friskförklarar dig lika fort som anställningen hinner göra dig sjuk igen. Osv.)
--- Nej, hur skulle makt från något håll kunna bestå om du plötsligt skulle få duga som du är? Om människor säger Ja till sig själva, och får leva fritt, gräva där de står, utan att snegla oroligt åt höger eller vänster? Låt mig säga såhär: Det skulle inte bli någon trafikstockning på måndag morgon, eller andra lämmeltåg av det slaget.
Och Jante skulle svimma.
Och Galtan skulle få hjärtsnörp.
Världen skulle se väldigt annorlunda ut.
---***---
PS. Den som läst litet Nietzsche känner igen mycket av detta. ”Min” tolkning, att applicera idén om ressentiment på vårt nutida system, tog tid att formulera men var ganska lätt att få för en som är universellt oförmögen att passa in i andras drömmar, deras lämmeltåg mot likformighet. Det närmaste bekymret är hur jag ska kunna hålla Galtan på mentalt lagom avstånd, så att avsky och enfald inte även blir en del av mig. Det är svårt när man lever i odjurets mage.
