--- F. Nietzsche, ur efterlämnade anteckningar.
Jag vill tacka Tove, poeten. En gång funderade vi på samarbete, för Tove kan detta med marknadsförinng av kultur och sånt. Det bidde inte riktigt av. Men denna trevliga själ bad mig i alla fall att skriva några rader om vad jag gjort och kunde. Och det försökte jag göra.
”Några rader” växte till sidor. Det finns verkligen ingen hejd på vad jag gör, eller vilka strider som här utkämpats --- ”Allt inom kultur” borde vara firmans devis. Och sidorna växte till försök nummer tre eller fyra att skriva om mitt liv, fastän jag misslyckats hittills. Det går nämligen inte att skriva om Sverige. Titta, det var en länk! Ja, det är bättre att använda länkar:
Detta är inte en rak historia, sammanhängande eller kronologisk, något som håller sig till plan. Bok kan denna stream of consciousness inte bli --- det är faktiskt bättre med hypertext som kan länka fram och tillbaka, tankarna vandrar och det kan läsaren också få göra. Dessutom vet jag hur modiga bokförläggare kan vara --- det är en kommande tråd, om jag orkar skriva den. Ja, orken är på upphällningen, så detta är liksom en eventuell sista suck, inte ett monument.
Nej, detta är inte ett rop på hjälp. Min tanke är att mina ord kan få ligga och skräpa här --- nätet glömmer inte, och kanske, kanske inte, kommer någon en vacker dag att läsa och förstå. Men det finns mycket att berätta om hur jag blev varse att i Sverige kan ingen höra dig skrika, det är en av Offerkoftans röda trådar. Ja, jag valde att kalla detta vad-det-nu-är för "Offerkofta", litet ironiskt, och baka in densamma med pauser på denna lilla blogg som vissa inte ens törs publicera. (En länk till!) Titeln är litet ironisk förståss. Det är mycket gnäll. Men jag har mycket att gnälla över! Jag tackar filosofin på Södertörn som lärt mig att gnälla systematiskt, så att detta inte blir mer osammanhängande än det redan är.
Detta är inte heller något CV. Ett CV ska vara rejält och fyrkantigt. Det ska innehålla ett opersonligt personligt brev och mer systematiserade än meriterande meriter, ordnade linjärt och inte i full färd med allting på en gång såsom mitt liv har varit. Det bör se ut såhär:
• Juni 2035, Kundvagnskoordinator på Stora Marknadsbunkern.
• 2036-39, Studier och examen i intraspektral marknadsanalys, inriktning amfibier.
• 2041-44, Huvudansvarig för kopiatorn, Son och Söner AB.
• 2048- ---- (Ingenting. Jorden går typ under då. Business as usual.)
Ett CV är inte till för att läsas, det är till för att se ut på rätt sätt. (Att verkligen vara meriterad är bara suspekt!) Att dessutom ha viss begåvning inom konst, illustration, musik, språkgranskning och annat marginellt men inte rörmokeri eller något diffust men anställt och välbetalt --- det är jättesuspekt. Vådan av att låta sig födas sån ger garn till en kofta storl. XXL, så nu är ni varnade.
Detta är Offerkofta, som trådas automatiskt varje tisdag* ombord på bloggen så länge nystanet räcker, kanske oregelbundet därefter. Tack för att du läser, om du finns.
*Om tekniken vill. Erik XIV dog på en tisdag, enligt julianska kalendern. En gång kändes det naturligt att ge min oplanerade lilla giftbryggd till blogg detta väl spetsade tema, så där sitter vi så snällt med skeden i hand.
